Drogerna, alcoholen och idioterna

Jag levde bland droger, alcohol och idioter.
Mitt liv var splittrat och i en oas
av depression och oförstående tårar.

Jag skrev varje dag, flera gånger per dag
och kände jag smärtan som jag beskrev
i ord och i papper.

Nu när jag sitter och skriver igen
så finns bara jag här;
ingen att dela smärtan med,
ingen att prata med,
ingen.

Drogerna, alcoholen och idioterna finns inte mer.
Depressionen är borta sen länge men ibland
så känns den så närvarande.

Jag är nog ensammare än någonsin,
lite svårt att tror efter allt som har varit.
Och man kan bara fråga sig
blir detta verkligen ett lyckligt slut?

Nu när jag vet hur det kan gå så önskar jag inget annat
än att komma tillbaka till mitt lilla helvete.
För det var då, bara då när det gjorde som ondast,
när jag grät och tala skit om någon jag tyckte om.

Det vara bara då
jag kände livet.

Mina känslor har svalnat,
mina tankar har förändrats,
mina ord är inte av samma sting.

Detta är en ny fas
och jag går på tomgång
i ett liv av lycka.